Avslutningsblogg

Sommaren har nu nått sitt slut och hösten närmar sig. Det har varit en händelserik sommar för både mig och Occra. Vi har badat, cyklat och spårat medan det inte var så varmt. Under den varma perioden var det täta duschar med vattenslang och bad i alla tänkbara dypölar Nu under den senare tiden har Occra fått följa med på långa svampturer i skogarna kring huset och det har blivit åtskillliga kilometer på grusvägarna.

Detta är det sista blogginlägget som jag skriver. Jag känner inte att jag har så mycket att berätta och då jag haft det så har det kommit annat emellan innan jag hunnit skriva ned det. Så därför är det med lite sorg i hjärtat som jag lägger ner ”hundenoccra.se”.

Occra har blivit Viltspårschampion och nu i höst skall jag försöka att få henne utbildad till Eftersökshund. Då gör hon nytta  och jag vet att hon känner glädje i att få använda sin stora känsliga rottisnos. När vi inte spårar så är hon med i det vardagliga livet och jag hoppas och tror att hon är nöjd med det. Utställningsringen kommer vi nog inte att besöka mer och inte heller någon apellplan, annat än i träningssyfte.

Occra fyller 6 år i höst och jag hoppas innerligt att vi kommer att få minst 6 år till tilsammans. Målet är att hålla Occra glad och frisk så att vi kan leva tillsammans sida vid sida i många år till.

Blodspår

igår gick jag och Occra ett spår som grannen lagt. Han var inte van vid att gå blodspår så han gjorde….hm…på sitt sätt om man så säger. Det blev bra ändå i slutändan

Spåret var ca 700 meter och gick i milt sagt blandad terräng. Han hade gått över en åker, igenom och över ett flertal vattenfyllda diken och alla som känner Occra vet vad hon känner för vattenfyllda diken . Han hade gått igenom hallonris, under ett elstaket (!!) och över en grusväg. Ja han hade gått ungefär som ett skadat vilt skulle kunnat gått så det var väldigt bra träning. Det stora misstaget var att han hade inte lagt klöven på marken vid spårslutet eftersom han var rädd att räven skulle ta den. Klöven hade han hängt två meter upp i trädet i en platkasse !!! Nåja, Occra fick sin belöning ur handen istället och blev lika glad för det men helt optimalt var det inte…

Hon var bra trött eftersom det var ett såpass krävande spår och varmt var det också. Kul tyckte jag , men svårt att läsa henne. Det var flera gånger som hon ”spårade” jättebra tyckte jag och hade bra drag i linan men det visade antagligen vara färskt vilt istället för blodet. Eventuellt skall jag få åka med honom till de marker som han jagar och spåra upp ett riktigt vilt som redan dött. Det vore kul.

Occra i bustagen

Occra är nu tillbaka i sin gamla form igen. Skendräktigheten är över och vi cykeltränar för fullt. Hon visade sig från sin allra busigaste sida idag när hon fick tag i lillhusses ena gummistövel. Hon rejsade över tomten och runt eken med en enstövlad sur lillebror efter sig. Gummistöveln fick vara ett hett eftertraktat byte som kastades upp i luften och morrades över. Lillebror fick så småningom tilbaka sin stövel med några extra lufthål och rejält neddrägglad

Vi har en ekorrfamilj som har betämt sig för att bosätta sig i närheten av vår tomt. En av ungarna har redan fallit offer för vår gammelkatt. Hon hade spanat in och så en dag så….Idag såg vi ytterligare en som sprang omkring i eken. Occra var den som upptäckte den och for iväg och upp, säkert 4 meter i eken innan tyngdlagen gjorde sitt. Hu, måtte den klara sig och flytta till ett annat träd.

Jag har inte anmält mig till några fler utställningar i sommar eftersom inte Occra varit i form. Vi får se vad händer till hösten…. Vi är fortfarande lyriska över championatet

Nu ut i sommarkvällen och ta ytterligare en runda med lilla damen. Inte så att hon studsar av iver direkt där hon ligger i soffan och snarkar  men, det är ju så skönt med sommar

Occra skendräktigast i kommunen….

Jag har då aldrig varit med om liknande. Så fort vi kommer in från trädgården försvinner en svart skugga upp för trappan och in i sovrummet. Där står prinsessans Bia-bädd och den är välanvänd numera.

Occra är tack och lov fortfarande aktív när vi är ute. Det går att gå ett spår eller cykla en runda med henne henne  och hon hänger med men så fort vi kommer in så….

Vi har varit borta på minisemester och Occran var då hos hundvakten. Där är hon såklart bortskämd med promenader och extra tillskott i form av matrester Denna gången ringde hundvakten och beklagade sig över att Occra inte bajsar när han ville att hon skulle göra det. Efter ett flertal promenader och kortrundor hann det bli eftermiddag, då först behagade prinsessan göra i från sig Ganska frustrerande tror jag att han upplevde det som, med tanke på att deras förra hund bajsade 3 gånger /dag.

Nu har vi varit ute och cyklat en runda i försommarkvällen. Occran fick syn på en katt som hon trodde hon skulle kunna jaga upp i ett träd, men ack vad hon bedrog sig. Katter är ju faktiskt smartare än hundar så den lade sig bara platt i diket och tittade på när Occran dundrade förbi i 180. Katten och jag utbytte blickar när jag cyklade förbi, det var nästan som om den log lite….. hm.

Nu kommer några bilder som Agneta Oddfors tog under Occras senaste spårprov.

Occras trötthelg

Oj, vilken lite trött tik som lade sig både fredag, lördag  och söndag kväll. Hon har inte haft ro att vila eftersom barnen har haft kusiner här och de har lekt och hållit i gång heeela dagarna till sent på kvällen. Occra kunde ju inte slappna av så länge det var några andra vakna. Igår kväll när lugnet lagt sig och alla åkte hem så tittade hon på oss, suckade djupt och gick upp för trappan för att lägga sig i sin Bia-bädd. Då var klockan 19.30. Sen såg vi inte henne mer förrän i morse.

Hon är så söt, måste ha stenkoll på allt och alla. En riktig liten ”polis”

Occra är viltspårschampion

Jaha, då var det klart, min prinsessa klarade sitt tredje viltspårsprov igår kväll och därmed så har hon erövrat titeln.

Första halvan av spåret gick i fin blandskog, men den sista delen gick i mossar och diken fulla med vatten. Han som vi var hemma hos och spårade är en gammal jägare och han har slängt ut både det ena och det andra i skogen runtomkring tomten. Bla så sprang Malte på en älgskalle som var lika stor som han själv Occras sista del av spåret gick som sagt över blöt terräng och alla som känner Occra vet att hon äääääääääälskar att lägga sig nåt surhål och antingen dricka eller bada magen. Så även denna gång, hon lade sig raklång för att svalka magen men kom snabbt på fötter för att följa blodspåret igen. Spåret slutade alldeles vid trägårdsgränsen och där låg alla möjliga suspekta delar av ben och pälsrester. Det som var förvånasvärt var att Occra bara nosade på benresterna och fortsatte sedan utan att visa något dem något större intresse. Klöven gick hon förbi första gången men hittade den snart, det var ju mycket annat som luktade också.

Jag är otroligt nöjd. Hon visade sig från sin allra bästa sida och spårade målmedvetet och säkert. Hurra för min älskade Occra

Ja, vad skall jag hitta på nu då….vi vill ju fortsätta att spåra….kankse praktiskt eftersök, men då borde jag ju skaffa mig en bössa…hm, vi får se vad vi tar oss för. framöver. Till saken hör att Occra är skendräktig, vilket medför att hon är lite extra sjåpig. Detta märktes dock inte i spåret för jag vet att hon tycker att spåra blod är något av det roligaste som finns.

Utställning i Larv 100508

Märkligt att det kan gå så bra ena året så att Occra fick ett cert och i år så fick vi nöja oss med ett 2:dra pris…hmm ´

Domaren som hette Kärdi Maret var från Lettland (tror jag) och det var inte många rätt hos Occran enligt henne. Kritiken var på tyska så jag har översatt någorlunda rätt: Goda proptioner och bra storlek, mycket svaga färgmarkeringar och sotiga framben. I språng knappt märkbara tecken på förbröst, ”etwas zu leichte pfankteil” (kan inte hitta någon bra översättning) och för små öron. Bra bakbens vinkel, något svag nacke, för mjuk päls. Bra rörelser, tillräcklig könsprägel och trevligt sätt (typ)

Nåja, man kan inte få allt. Vi hade trevligt trots att det var ett hemskt väder. Kallt, regn och allmänt ogästvänligt.

Nästa aktivitet blir den 17 maj. Då skall vi gå vårt förhoppningsvis sista öppenklass prov och ta championatet. Det kan man förstås aldrig garantera men vi hoppas.

Tills dess så cyklar vi på och går i skogen som vanligt

Ett par bilder från Viltspårsprovet

Viltspårsprov i Vänersborg

Igår bar det av till Vänersborg . Malte och Agneta var med, de skulle göra anlagsprovet. Domaren var lite virrig Jag och Occra fick gå först.

Hon tog upp spåret jätte fint och jobbade på som hejsan fokuserad och noggrann. Det var något som störde henne, hon vindade rejält men domaren trodde att det låg ett kadaver i skogen. Hon tog alla vinklar fint och bloduppehållet likaså men när vi kom till ett sumpdike, vad gör Occran då, jo hon lägger sig naturligtvis i diket och dricker. Sen var det tappt  Hon vindade och spårade runt, runt och ville över en grusväg. Jag förstod att spåret inte gått där så jag försökte ta tillbaka henne och gå till stället där vi sist hade blodet dvs i diket, suck.

Vi höll på länge och väl och jag blev mer och mer orolig över att vi inte skulle klara tiden. I denna tumult glömde jag bort att ”läsa hund” utan lät mitt logiska tänkande ta över. Detta ledde till att jag vid ett tilfälle hindrade henne till att gå mot klöven och drog henne tillbaka. Nåja, så småninom hittade Occra i alla fall klöven och fick jättemycket beröm. Domaren skällde lite på mig eftersom han sett att hon var på väg åt rätt håll men jag höll igen. MORR, på mig.

Vi fick ett 1:a pris till och kom ett steg närmare till att bli championer

Malte spårade klockrent. Han var såååå duktig, nogrann och fokuserad. Lilla hunden…..så imponerande att se. Han klarade anlagstestet med bravur och domaren berömde honom.

Foton på vovvarna kommer snart.

Laddar inför spårprov

I slutet på förra veckan gick jag ett spår till. Det gick som vanligt superbra för Occra. Det är nästan för lätt för henne, så nästa gång skall jag låta någon annan gå spåret åt oss och göra det riktigt svårt.

Vi är anmälda till ett spårprov i Vänersborg på fredag kväll. Det är ett öppenklass spår och om hon är lika säker då som nu så bör det inte bli några bekymmer, men det är ju skillnad  när jag vet vart spåret går och när jag måste lita på henne. Jag menar, hon har ju irrat förr men då har jag kunnat ”bestämma” lite

Igår kväll fick hon sitt vårbad. Oj, vad smutsig hon var. Men nu är hon tandstenfri, öronen är rena både invändigt och utvändigt,  klorna klippta och så luktar hon såpa

I helgen när husse och Occra var ute och gick i skogen så var hon lös och sprang i skogskanten. Plötsligt kom hon med en spårpinne i munnen, jäteestolt, – ”titta husse vad jag har hittat”. Det var bara det att längre fram stod på vägen stod 6 bilar och folk som hade lagt träningspår i skogen. Undrar hur många av dem hon förstörde under sin framfart. Ett av dem hade en pinne mindre i alla fall. Occran fick naturligtvis beröm ändå, man vet ju inte när matte får för sig att börja med brukset igen.

Håll tummarna för att det går vägen på fredag.