Jaha, då var det klart, min prinsessa klarade sitt tredje viltspårsprov igår kväll och därmed så har hon erövrat titeln.
Första halvan av spåret gick i fin blandskog, men den sista delen gick i mossar och diken fulla med vatten. Han som vi var hemma hos och spårade är en gammal jägare och han har slängt ut både det ena och det andra i skogen runtomkring tomten. Bla så sprang Malte på en älgskalle som var lika stor som han själv
Occras sista del av spåret gick som sagt över blöt terräng och alla som känner Occra vet att hon äääääääääälskar att lägga sig nåt surhål och antingen dricka eller bada magen. Så även denna gång, hon lade sig raklång för att svalka magen men kom snabbt på fötter för att följa blodspåret igen. Spåret slutade alldeles vid trägårdsgränsen och där låg alla möjliga suspekta delar av ben och pälsrester. Det som var förvånasvärt var att Occra bara nosade på benresterna och fortsatte sedan utan att visa något dem något större intresse. Klöven gick hon förbi första gången men hittade den snart, det var ju mycket annat som luktade också.
Jag är otroligt nöjd. Hon visade sig från sin allra bästa sida och spårade målmedvetet och säkert. Hurra för min älskade Occra
Ja, vad skall jag hitta på nu då….vi vill ju fortsätta att spåra….kankse praktiskt eftersök, men då borde jag ju skaffa mig en bössa…hm, vi får se vad vi tar oss för. framöver. Till saken hör att Occra är skendräktig, vilket medför att hon är lite extra sjåpig. Detta märktes dock inte i spåret för jag vet att hon tycker att spåra blod är något av det roligaste som finns.
Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!
SUPERGRATTIS till championatet!! Hon var sååå himla duktig i spåret, för trots allt var det svåra spår våra hundar fick. Både med terräng och viltrester och färska viltstigar. Men attans att dom fixade det. Trots den där älgskallen Malte tyckte var himla härlig att gnugga in sig i. *urk*
Bästaste “tjockis” Occra. <3 Hoppas skendräktigheten slutar snart, så hon är tillbaka till sitt normala jag.