Detta är hunden Occra…

Sallybergs Occra född 041128.

Pappa heter Unkas von Hause Neubrand och mamma Sallybergs Glimma.

Occra har både tävlings- och utställningsmeriter bla LP 1 och ett cert på utställning.

HUR kom Occra in mitt liv….? När min blandrastik Fanny dog våren 2007 var vi i familjen överens om att vänta med en ny hund tills barnen blivit större och livet lugnat ned sig. Men redan efter några veckor började jag titta i hundannonser och lyssna med vänner om de visste någon som hade en hund som skulle placeras om. Jag visste inte vilken ras jag ville ha, inte heller vilken ålder hunden skulle ha.

Efter ett tag mognade beslutet att inte ta en valp utan en vuxen hund, en tik. Frågan om ras var ett hett kapitel eftersom jag och min man gillar helt olika typer av hundar. Under SKKs stora utställning i Larv i början av maj -07 bestämde jag mig för att jag ville ha en Rottweiler. Efter viss övertalning gick min man med på valet av ras och ett intensivt sökande började…

En dag i juni fick jag genom ett tips av en god vän, kontakt med en uppfödare i Söderhamn som hade en valpköpare som kunde tänka sig att omplacera sin tik till rätt person. Jag kastade mig på telefonen och ringde upp Lisa.

Den 8 juli 2007 åkte jag till Stockholm för att hämta hem Occra på prov. Tänk om inte kemin stämde mellan mig och Occra, tänk om Occras ägare inte gillade mig, tänk om Occra inte skulle trivas hos oss… Ja, frågorna var många och oron stor.

Occra blev kvar och är en fantastisk hund med så många goda kvalitéer som ni kommer att få läsa om i min blogg. Hon trivdes genast jättebra här hos oss och vi med henne. Visst, med en ny familjemedlem följde genast nya vanor och en del problem som var tvungna att lösas. En av våra katter, den äldsta då 11 år gammal, accepterade inte Occra. Hon anföll henne och Occra var inte sen att svara upp. Det slutade med ett besök på akuten för min man och i fortsättningen fick inte katt och hund mötas, varken inne eller ute. Detta var inte så lätt med två små barn som gladeligen öppnar dörrar och både släpper in och ut djur. Det tog 5 månader innan vi vågade lita på att att katten accepterat hunden.

IDAG är Occra och jag ett harmoniskt team. Vi tränar ihop och vi lever tätt ihop eftersom Occra är en hund som inte vill stå vid sidan om. Hon älskar att stå i centrum och vara med, allra helst när det vankas mat….Ordet matglad har fått en helt ny innebörd för mig. Occra vill äta allt, och då menar jag ALLT (kattbajs, hästbajs, äggskal och sånt som ligger i komposthinken, mat från våra tallrikar på bordet, rester i diskmaskinen, mat från barnens ansikten, pinnar, gräs ja, you name it…)

Hon är en fantastisk kompis för de små i familjen. Hon fostrar dem och sätter gränser utan att tappa tålamodet. Min man som var så skeptisk har för länge sedan smält. Occra har ALLT som en lugn och trygg familjehund bör ha. Hon kan även tända till och prestera bra då vi tränar, bara vi gör det i lagoma doser.

Ja, kort sagt Occra är den optimala hunden för mig just nu. Occra själv hoppas jag trivs och tycker att livet är toppen här på landet.